beat me out of me
Just idag har det dock regnat hela dagen, så jag har inte ens besvärat mig med att klä på mig.
Det enda vettiga jag har gjort har varit att bestämma mig för att börja ta min medicin. Alarm tre ggr om dagen, tills tabletterna tar slut, och sen får ni fan akta er!
(Nu snackar vi alltså inflammationshämmande smärtstillande för den mystiska smärtan i mitt knä, inte Prozac, men jag skulle så gärna vilja låta som en besvärlig tonåring..)
Sen, om några veckor när jag har rest och festivalat klart så blire rehab för hela slanten! Bangade ur sist, men nu jävlar.
(Nu snackar vi alltså sjukgymnastik för den mystiska smärtan i mitt knä, inte missbruksrehabilitering, men jag skulle så gärna vilja låta som en besvärlig tonåring..)
(Eller som en tonåring överhuvudtaget., istället för att tänka "typiskt" vid minsta möjliga motgång.)
Ha det bäst!
maybe next year she'd get a guitar
Detdär om att drömmar suger för alla förutom drömmaren själv håller jag fast vid.
Dock är dagdrömmar ett helt annat kapitel med helt andra paragrafer.
Så jag dagdrömde alltså om att jag läste en notis i tidningen om hur försvarsmaktens reklamkampanj inte hade fått någon positiv respons av någon överhuvudtaget. Istället för utmanade kände sig folk otillräckliga, och i år sökte färre människor dit än någonsin! Sedan satte jag på TVn och någon gubbe med stor mustasch som var typ kingen av försvarsmakten höll presskonferans:
"Jamen, äsch, vi ville faktiskt inte att ni skulle få dåligt självförtroende och så, äsch.. Förlåt om vi framstår som hemska elitister men vi ville ju bara skrämmas, va?.. Äsch!"
Efter att ha äscha:t och stammat skuldmedvetet i några minuter så konstaterade han trött att "äsch, vi skiter i hela grejen, va? Onödigt, vi är ju ute efter att skada, va? Det är ingen som har alla rätt på de där frågorna, förutom en aspbergers-tjej i Blekinge. Vi skiter i dethär, va? Vi har bättre saker för oss, ellerhur?"
Sen slog han näven i bordet så hårt att alla mikrofoner sprätte omkring, och alla journalister jublade.
Och så avskaffades hela försvaret.
Pengarna spenderades på forskning om bland annat alternativ till djurförsök och botemedel mot både bröst- och prostatacancer. Alla lokaler blev till härbärgen och soppkök.
Alla pojkar i Sverige reste runt, pluggade och lärde sig att ta hand om sig själva. De tog aldrig order utan att ifrågasätta och sket i att rangordna varandra.
Sverige blev en förebild för flera andra länder i världen..
..Och sen vaknade Iris och blev jävligt besviken.
laiska, tyhmä ja saamaton
Så, ja.
Man hittade tillbaka till sin omåttligt populära blogg och klurade ut lösenordet, bara för att inse att man inte har så mycket nytt att säga.
Man har tagit en runda till andra sidan jorden och fått dagliga epiphanies och fyllt en helt A4 med saker som man har upplevt för första gången, bara för att sedan återvända till samma mentalitet som förut.
Man har samlat ny energi i tre månader bara för att slösa det på frustration.
Man fortsätter ta möjligheterna och med hjälp av bortförklaringar trolla om dom till omöjligheter.
Ja, så.
Så, ja.
Fast saker och ting är aldrig så illa som man tror, inte om man behåller skadeglädjen, förälskningen och sommarvädret.
Let's go clubbin' like the Butabi-brothers!
Jag sitter på Astas jobb, videouthyrningsställe. Jag äter godis o läser DVD-baksidor och äter godis. Och låtsas att vi två är grabbarna i "Be Kind Rewind". jag är den snygga svarta, Asta är Jack Black. Fast istället för att dampa loss o fucka upp så äter vi godis o lyssnar på Robyn.. Och äter godis.
"Men.." tänker jag då. "..är jag inte berättigad att smälla i mig hur mycket godis som helst? Har jag inte trots allt tränat varenda dag? Ja, förutom dessa dagar då jag har haft för ont efter att jag i torsdags lyfte fria vikter.. Men är det nån som bryr sig?"
Funderar på hur någon eventuellt kollar på övervakningsbanden o får syn på en lat svenne som dyker upp klockan halv ett och fyller en påse med lösgodis, sätter sig vid datan och vägrar flytta på sig. Efter klockan tre börjar hon göra äcklade grimaser varje gång hon för en chokladbit till munnen, men inte slutar hon för det. Hon dricker även coca cola ZERO. Som om det skulle hjälpa, haha.
Okejokej, jag hade planerat att dela med mig av alla historier, allt från hur jag rymde/försvann i fjorton timmar och efterlystes på hela fockin' festivalen till hur vi på midsommarnatten sprang runt halvnakna på en kolonilott nånstans mellan Helsinki och Vanda och plockade "blommor".. Skulle även berätta om allt som hände på studenten och även på personalfesten.
Dock upptäckte jag att min hjärna inte kan tänka på annat än godis just nu, så vi får save'a dom historierna till någon annan dag.
sweet. score. diabetic. hooray.
om du har pengar i fickan eller ett ess i din ärm
Lite om hur najs jag har haft det på senaste:
Sup i hooden Kista i onsdags med lite bråkish (sorrysh) oså väcktes man av Wille klockan sju på torsdagsmorgonen (!!). Bakis som fan till konstfacks vårutställning, hem o hamna i koma, jobba på Landet, dra på konstfacks slutfest med peeps från jobbet. Brottning o intelligenta diskussioner. Åka taxi till centan & åka taxi från centan med okänd kistapöjk som somnade mot min axel.
DU KAN OM DU VILL.
Sen jobb igen, EDB med Jonas. Kungsholmens skiva på Clustret (saywhat? nånstans vid Münchenbryggeriet) med typ totalt tio personer och öl för 47 kronor. sug min k*k. Tanto, taxi och promenad hem.
SEN! Då jävlar.
Teddans und Mathias födelsedag, firades med mellanstadiedisko. Alla glittrade loss och dansade järnet till Spice Girls. Måste påpeka att jag hade mittbena (http://www.namninsamling.com/site/get.asp?InoIMittbena), och den vägrar ge med sig, måste nog hämta hårspray nu.
Nu på schemat är det Jakobsbergs slutskiva med Katti som gäller. Har redan druckit flera glas vin und skumpa och förstår inte hur jag har blivit så tolerant när det gäller alkohol. Hoppas det håller i sig.
Och så några övriga tankar:
Helt seriöst förstår jag verkligen inte hur det står till med mig och... omvärlden?
Som om jag är den enda singeln och därmed borde lida och fixas ihop med diverse gräbbz.
Som om jag bara vill ha det jag inte kan få, det som ändå inte skulle vara bra för mig, samtidigt som det är för bra för att vara sant. Som om jag vore en kräsen fitt-diva. Som om jag har anpassat mig fullt till det "självständiga livet" och samtidigt längtar efter nån. Som om jag samtidigt förstår att det inte skulle matcha med detta "självständiga liv" som jag helt ärligt trivs superduper med.
Som om det är antingen eller.
SKITSAMMA. det är fan.. söndag.. och festdags!
the mastermind of mankind.
- Gått in de högklackade dojorna som jag investerade inför studenten [inte min starka sida, men inga svarta märken i golvet so far.]
- Skitit i att plugga med ursäkten att jag inte har hittat min List of Things to do [utan den vet jag ju inte vad jag ska göra, right?]
- Läst Sannis brev tusenfaldigt om och skrattat åt det bifogade porträttet [hon har ritat av moí med färgkritor och.. antagligen använt vänsterhanden och samtidigt blundat. ADORABLE.]
- Fortsatt käbblandet [både i mejl och i påhittade konversationer in my miiind.]
- Fått ångest och letat efter min List of Things to do ["did I put it in my pocket? no. too bad."]
- Ätit alldeles, alldeles för mycket [mammas vegolasagne är inte att leka med.]
- Druckit alldeles, alldeles för lite kaffe. [inga kommentarer]
- Gått ut med hunden iförd pyjamas. [JAG iförd pyjamas, hunden naken.]
- Socialat mig extremt lite ["asså ja måste plugga nu, vi höres!"]
- Samtidigt socialat mig alldeles för mycket via internätet. [ursäkt: "nån annan kanske har sett Listan?"]
Summan av kardemumman är alltså att jag lätt kommer kunna sysselsätta mig med meningslösa sysslor efter studenten utan problem, samt att jag borde undvika pluggande resten av mitt liv.
Det är inga svåra uppgifter jag har kvar, det vet jag. Det gäller att få tummen ur röven, och det går inte. Känns omöjligt, känns som att bestiga mount Everest. Känns idiotiskt med tanke på hur många andra som har klarat av samma sak, och mer därtill.
Känns och känns och känns och känns.
Orkar inte vara lat, orkar inte låta bli.
Ivan bidrog med dagens visdomsord:
" Men vaffaen, med tanke på att vi har hållit på med skolan i 12 jävla år, vem kan klandra oss?"
Piss, löv och understående!
Update:
Efter lite mer granskning tror jag att Sannis bild inte alls föreställer mig, utan henne själv med en tankebubbla med mitt namn i. hmm.
I'd hate to hate you
Så var det igång då. Jag ska försöka bespara er allt ordbajseri, och endast skriva när det känns riktigt nödvändigt. Händerna på Koranen och femton fingrar upp till Gud: bloggen kommer endast fungera kompletterande till min ursköna Bilddagbok. Så det så.
Tanken väcktes ungefär klockan 02:45 inatt då jag vaknade sådär ryckigt av att jag själv gnisslade tänder. "Fy Kittan" tänkte jag då. Har nämligen spenderat 19 år åt att förneka just denna irriterande nattvana.
Det fanns dock andra skäl till mitt underliga Fy-Kittan-vaknande, nämligen det faktum att jag drömde. Har inte kunnat drömma på ett bra tag nu (trodde ett tag att jag var den sexiga, iskalla quinnan i Paprika*. Men bristen på ett flick-sexigt alter-ego fick mig att tvivla), men just inatt drömde ja så aktivt att tiden bara flyger, nivet. Nackspärren hade avtagit.
Minns inte vem som sa det, men sant är det: "Det finns inget tråkigare än folk som redovisar sina drömmar." Så jag ska bespara er det, men det var dock en mardröm, så mycket kan jag säga. och efter att ha utövat min hobbypsykologi (som inte har det minsta med symbolism att göra) så kom jag fram till slutsatsen med drömmen:
Jag hade rätt som sa upp mig från jobb#1, då det tog upp alldeles för mycket av min begränsade tankekapacitet.
Vilket jag redan visste.. Igår på jobb#2 kände jag mig mer fokuserad och modig, och i skuggan av supersociala Jonas vågade jag gå fram och hälsa på Wolverine! PROGRESS. "mrs. Wolverine" ...mm-mhm... Nästan så att jag vill rista in det på nån björkstam här i närheten.
Nu ska jag satsa hårdast på EDB, Lugna Gatan, Landet & Alcatraz, det får gå före partey.
ANYWHOO-oo. Den andra grejen som jag då inatt planerade ta upp var väl mest riktat till en specifik person, och hur bra det än skulle kännas att spy ut ALLTING på denna ännu extremt ostajlade dagbok så tror jag att jag ger mig in i käbblandet fejs-2-fejs. När jag känner för det.
*nej, jag är inte lika hi-tech som Mysch, så jag länkar såhär i efterhand:
http://www.imdb.com/title/tt0851578/
Nu vart det stressigt här i Iris-landet.
Tack o hej, tartexpastej!
